somethingofaconfession

Igår träffade vår lilla fmailj på en underbar kär person som jag tycket jätte bra om. Har ej träffat på eller prata med denna person på ett tag på grund utav vissa omständigheter. Efteråt hade jag sådan stor ångest känsla. Det finns inget värre än ångest känslor tycker jag. Dem drar ner mig ända fram till den sekund jag kommer på varför jag har ångest eller har löst problemet. Så igår kom herr ångest på besök igen.

Jag tänkte hela tiden... amen gud varför denna oro och ångest?
Det visade sig att en händelse som tog plats för ett tag sen har ställt om det i vissa områden. Bland annat har jag "mist" två viktiga nära personer i mitt liv, och tro mig jag har inte många vänner som jag faktiskt står så nära.
Men varför skildes vi åt och hur?

På ett dåligt sätt... många missförstånd och enligt mig mycket skit som låg under ytan som till slut flöt upp och svek framförallt!

Jag är inte den personen som är ute efter nya vänner fastän jag alltid är pigg och glad. Det är YTTERST FÅ som jag verligen "släpper in" i mitt liv och som jag blottar mina känslor för. Jag kan vara sluten som en dagbok med en borttappad nyckel. Ja ni förstår nog vart jag vill komma. Men men.. när den personen väl kommit dit hos mig så är jag villig att ge allt och lite till. Självklart har jag mina dåliga sidor.. bland annat att jag kan vara så sjukt envis och jag har svårt att släppa vissa saker. Just för att jag har så svårt för att släppa saker och ting så är det inte många vänner jag hittar tillbaka till som jag en gång "forlorat".

Varje gång jag och M har upptäckt dåliga sidor hos vänner eller släktingar så brukar han bli lite fundersam, lite ledsen och så men jag har alltid sagt att man kan se saker och ting ur minst två perspektiv. Att förlora en vän på grund utav svek eller att man upptäckt sidor sm man inte gillar kan man se på olika sätt. Fast jag ahr ALLTID sett det såhär: Fan vad bra att jag jag upptäckte denna sidan hos dig innan du kunde såra mig ÄNNU MER! Dessutom visar jag aldrig några känslor eller ånger efetråt. Bara cold hard cut off!!!

MEN.... för första gången i mitt LIV har jag bokstavligt kunnat snacka öppet om hur mycket jag saknar dessa människor och hur synd och tragiskt jag tycker det är att vi gått skilda vägar! Wow.. this is really biiiig big for me! Det var två vänskaper som jag från BOTTEN AVMITTHJÄRTA trodde skulle hålla livet ut.
Man vet inte vad livet har för vändningar och vilka vägar som möter varandra igen... men... som sagt, att släppa saker är svårt för mig och har många gånger gjort att jag ej kunnat få de känslor jag haft innan.